Det gick inte lika bra som planerat

Imorse ringde min mamma och var jätteglad att hon skulle få komma hem. Det förstår jag efter 4 veckor på 2 olika ställen – S:t Göran och Bromma sjukhus för rehab.

Jag kan säga att jag har varit orolig för denna dag då jag vet att hon inte har varit uppe och gått, suttit så mycket som jag tycker man ska kunna innan man får åka hem.

Då det var jag som låste dörren om mamma efter att ambulansen hämtade henne för 4 veckor sen åkte jag hem till mamma vid 10 då dom skulle åka från Bromma sjukhus. Det ligger ca 10 minuter hemifrån mamma så lika bra att vara först.

När jag stod utanför passade jag på att ta bort dom vissnade blommorna i krukorna som stått utanför huset och då kommer det en bil. Det var från Hemtjänsten som skulle möta upp mamma.

Vi stod och pratade om allt som hänt till idag så hon hade all info och jag såg på henne att hon blev lite undrande när jag sa att jag tror inte mamma kommer att kunna gå speciellt mycket. Även om hon har en rullator hemma.

Färdtjänsten kom med mamma som satt i en rullstol och jag frågad om han var själv och hur han skulle få in mamma då det är 5 trappsteg ner och lika många upp utanför dörren.

Har ni ingen ramp ? Nä, vi har inte behövt det ! Men då skulle ni ha beställt det när ni beställde taxin. Mamma hade talat om att det var trappor när dom kom in till henne och talade om att hon skulle hem. Men inte beställt !

Det betydde att vi tre – chaufför i kanske 60 årsåldern, jag och kvinnan från hemtjänst – någonstans i 60 årsåldern – skulle få ner och upp mamma för dessa trappor med mamma i rullstolen.

Att få henne ner för trapporna gick ganska gallant fast jag såg ju hur livrädd mamma var när hon satt där i stolen och den lutade så mycket bakåt så hon låg ner.

Men när vi skulle få upp henne så var det värre. Chauffören stod och puttade på medans jag och kvinnan fick lyfta rullstolen trappsteg för trappsteg. Vi fastnade, mammas fötter kom lite i kläm och jag sträckte mig så mycket så nu har jag skitont i ländryggen.

Men det var inte slut där. När vi kom in drog vi rullatorn till mamma och hon skulle ställa sig försiktigt upp och segnade ner mitt emellan. Vi fick slita i hennes byxor och armar för att få upp henne i rullstolen igen.

Jag fick då gå in i mammas arbetsrum och hämta en arbetsstol som vi med mycket möda fick ner henne i och rullade in henne i köket.

Jaha, skulle hon sitta här nu ?!

Hemtjänsten hade fått papper om att komma till mamma morgon och kväll för påklädnad. Hon fick en nyckel och vi pratade lite. Jag visste inte vad jag skulle tycka eller känna och jag förstår hur mamma kände sig.

Då brast det för mig ! Hur ska det här gå till ?

Jag åkte hem, släppte ut hundarna och tog min arbetsdator och åkte tillbaka till mamma.

Mamma behövde akut komma till toaletten och jag fick genast börja ringa. Jag hade så ont i ryggen så jag skulle inte klara detta själv. Sen fortsatte jag att ringa. Hemtjänsten, Kontoret…… det här funkar inte, hur ska vi göra nu ? var är larmet hon skulle få ?

Nu ska dom komma hem 4 gånger om dan till mamma, vi väntar på svar vad vi / mamma får för hjälpmedel hem, larmcentralen kommer mellan 12-16 till mamma imorgon och ringer mig 15 minuter innan så jag kan öppna dörren för dom.

Vid 16 såg jag hur trött mamma var och hon ville lägga sig ner. Jag fick ringa till christer som var på väg hem att komma och hjälpa mig att lägga henne en stund i soffan tills hemtjänsten kommer.

Jag väntar på samtal från Team Aktive så att vi kan få rullstol, toalettsits och om det är nått mer hon behöver. Sen väntar jag också på att vår vårdcentral ska ringa då dom vill att hon kommer dit på fredag för att ta ett EKG. Hur ska det gå till ?

Ja, mycket som är ouppklarat än så länge !

Jag tar en kaffe och har också tagit en värktablett så att jag kan sitta som folk. Sen blir det lugna gatan här hemma. Datorn kommer att få jobba lite i knät på mig. Men det är absolut inte arbetsrelaterat utan privat.