Ibland måste man bara få “va”
Humöret kan inte alltid vara på topp
Måndag och ny vecka. Veckorna bara tickar iväg och ibland känns det som om man inte hänger med. Sommaren är slut och hösten har kommer med stora steg. Och ibland måste man bara få “va” och ta minut för minut och inte dag för dag. Och där är jag just nu.
Jag brukar normalt inte skriva negativa inlägg, men ibland måste man bara få skriva av sig och säga att allt känns skit ibland. Så är det för alla även en del inte vill erkänna det och skriva om det. För vem vill läsa negativa inlägg. Så jag ska försöka att inte vara så negativ.
Idag har jag bara tagit en minut för minut
Men i dag är der som sagt måndag och när Christer hade åkt iväg till sitt första jobb satte jag mig framför datorn och kollade jobb. Arbetsförmedlingen vill ju att man söker “allt”, men i min ålder, min familjesituation så vill jag inte söka jobb som gör att jag måste åka över 1 timme till jobbet. Och sen får dom säga vad dom vill.
Jag satt i alla fall framför datorn till nästan klockan 1 och då tog jag en paus.
För att få lite luft efter att ha stängt in mig i helgen så åkte jag en sväng till affären. Inte jättelångt, men jag fick komma ut och både få luft och se lite folk.
Lite smått handlade i affären till kvällen bland annat som innebar plockmat.
Mamma
För er som läser min blogg för att bland annat se uppdateringar om min mamma kan jag berätta att hon fortfarande ligger kvar på sjukhuset. Jag får inte hälsa på pga restriktionerna fortfarande trots att jag vet att hon har haft ett besök som var en lyckoträff. Ingen sköterska stoppade besöket och ingen ifrågasatte hur hon kom in. Men jag är glad för mamma då hon ej träffat besöket på länge.
Mammas värden är fortfarande inte bra, men bättre. Hennes temperatur har gått ner och ikväll fick hon dropp igen. Så hennes fortsatta sjukhusvistelse vidare till Bromma sjukhus som vi trodde skulle ske idag har blivit skjutet framåt.
Ifall det är någon som försöker att nå henne via telefonen så går inte det ännu. Jag vet inte vad mamma har gjort med sin telefon men hon kan inte svara även om hon hör att det ringer. Men det går att sms’a henne. Och det är det sättet vi pratar med varann just nu förutom dom gånger jag pratar med sjuksystrarna och dom lånar ut sin telefon tillfälligt så jag kan prata med mamma.
One comment on “Ibland måste man bara få “va””
[…] morse hade jag som vanligt sms kontakt med mamma. Hennes telefon fungerar inte som jag skrivit tidigare. Och jag bad mamma fråga personalen ifall jag kunde få komma upp och hälsa på henne. […]