För min egna skull

Det kanske låter hårt, men för min egna skull så måste jag nog släppa lite.

Ni som känner mig och mamma privat vet att vi har en enorm mamma-dotter relation. Vi vet allt om varann, vi vet när nån utav oss mår dåligt eller behöver hjälp. Och jag försöker hjälpa min mamma så gott det går.

I går var jag och hälsade på mamma på sjukhuset och för er som inte läste om det kan göra det HÄR ! Ingen vill se en familjmedlem må dåligt och man försöker hålla uppe humöret så gott man kan. Samt så är det glädjande om man också kan byta el till något bättre tex så funderar jag på att byta.

Men nu måste jag släppa lite och tänka på mig själv

Mamma kommer alltid att vara i mitt fokus och jag ska fortsätta hjälpa henne så gott jag kan.

I natt var nog en utav dom värsta nätterna jag har haft. Jag fick sms av mamma då hon var orolig. Hon försökte ringa mig tre gånger vid drygt tre i morse / natt även fast hon vet att det inte går. Och då gick jag upp och ringde sjukhuset. Men när dom gick in i hennes rum hade hon lagt telefonen på bordet igen.

Mamma har fått göra huvudröntgen som visade att hon hade lite mer vätska i hjärnan. Och efter ett samtal med läkaren i förmiddags berättade han att det inte är något dom behöver göra någonting åt.

Det gick inte släppa

Jag satte mig framför datorn idag och planen var som alla dagar att söka jobb. Men hur många annonser jag än läste så gick texten inte in.

Man kanske ska gå ut på en långpromenad med Under för att rensa hjärnan var min nästa tanke. Men när jag skulle gå ut så visste jag inte hur jag skulle gå eller vart jag skulle ta vägen. Och det slutade med att jag la mig i soffan och sov istället. Och det gjorde det mycket bättre.  Det vart ju inte så mycket sömn inatt.

Mamma har på morgonen skickat lite sms, men ej svarat på mina så i eftermiddags ringde jag sjukhuset och ville ha status. En nevrolog eller vad det heter har tittat på mammas röntgen och såg inget fel. Hon satt i en fåtölj i sitt rum och tittade på tv och har tydligen varit lite förvirrad från och till idag.

När jag fick reda på att hon var uppe fick jag upp humöret lite. Man inbillar ju sig det värsta, men när Christer kom hem sa han : dom ringer om det händer något !

Så nu har jag förberett middagen med att koka potatis som jag sen ska steka i panka och ska ta med Under ut på en promenad. Samt så ska jag också byta el så att jag kan leva billigare nu när jag inte riktigt hittar ett jobb.

Det hjälper inte att gräva ner sig, men i bland är det ofrånkomligt.

Tack för alla fina ord från nära och kära och övriga som ni ger både mig och min mamma ! Det värmer !