Det är skönt när man kan prata ut

Det är inte många dagar som jag kan säga att jag mår verkligen så dåligt. Men igår gjorde jag det och idag hade jag en behövlig lunchdejt och nu mår jag så mycket bättre. När man vet eller i det här lägen kanske man ska säga – jag trodde – att det skulle gå vägen så fick jag mina ben undansparkade i förrgår. Det gjorde att gårdagen blev en riktig skitdag för mig. Min kropp levde sitt egna liv och det inte alls. Huvudet värkte, jag gick och spände mig och fick ont i nacke som gick ner i ryggen och jag gick bara omkring och plockade saker från det ena rummet till det andra.

Lunchdejt med en go fd arbetskollega

Nu är det slut med klagandet. Det är inte jag. Jag tycker inte om att klaga då jag normalt är en positiv människa och tror att andra också ser mig så. Efter lite sömn så vaknade jag i alla fall på mitt vanliga humör och då är det bara att “hänga med”. Och jag hann både med att hämta paket i Åkermyntan, panta i Barkarby och gå in och handla lite på Ica.

Efter att ha gjort lite nytta så träffade jag Elisabeth i Sollentuna centrum. Vi gick runt lite innan vi satte oss ner och käkade lite lunch. Det blev en liten promenad runt centrum igen innan vi skildes åt och åkte hem. Så skönt att kunna prata med någon som förstår hur man känner. Du är guld Elisabeth

Så nu är planen för mig att sätta mig ner och söka jobb till 200%. Det är ju inte det enklaste när man är i den åldern man är (företag i dag vill anställa yngre då dom är billigare), jag har inte dom utbildningarna som jobb idag kräver och dessutom säger dom i nyheterna att arbetslösheten ökar. Men jag är som jag är och kommer inte att ge mig. Jag behöver inget heltidsjobb och kan jobba vilken tid på dygnet som helst. Så det kommer att bli många spontanansökningar inskickade.