Det blev några timmar

Ny vecka och nya utmaningar. Jag går nu från mat till fastigheter och nu undrar ni säkert vad jag menar. Jag jobbade förra veckan på Kistamässan då det var en mässa om fastfood, cafe och restaurang. Nu när det är ny vecka så är det mässa om fastigheter. Bägge mässorna är stora och har två dagars inflyttning för att hinna med allt innan själva mässan sätter fart. Förra veckans mässa var den största mässan jag har jobbat på, eller kanske den veckan som jag jobbade flest timmar i alla fall.

Från mat till fastigheter

Jag och Elisabeth var ansvariga för dom elva containrarna som stod på vår lastgård hela veckan. Så det var därför det blev många timmar. Trots det – not – härliga vädret speciellt en dag så hade vi det kul. Det har vi alltid när vi jobbar Elisabeth och jag i och för sig. När vi blir trötta bägge två fnittrar vi som två tonåringar, vi hjälper varandra och ser till att alla blir nöjda. För det mesta i alla fall för det finns alltid utställare som inte är nöjda över allt och det hoppar lite grodor ur munnen på även dom. Har man en arbetsuppgift som man ska sköta så gör man den, och inte gör som dom vill. Det är tur att både Elisabeth och jag borstar av oss negativiteten.

Här har vi oss; Elisabeth och jag med vår energi den allra första dagen när vi börjar vår vecka som ansvariga för containrarna. Dessa containrar var fyllda med fryst och kall mat av dom utställarna som hade bokat plats i dom. Dessa hade dom tillgång till under mässan för att kunna fylla på under själva mässan.

Från arbetsplats måndag och tisdag förra veckan till mässa onsdag och torsdag.

Eisabeth och jag arbetade ute från måndag till torsdag utomhus och vi har gått igenom kyla, sol och ett snöoväder utan dess like. Det har fått komma traktor och plogat på lastgården flera gånger för att både vi och utställare över huvudtaget kunde gå ut och runt containrarna. Vi hade ju varma kläder, men utställarna som kom ut i tunna kläder och lätta skor, men dom stod ju inomhus under dagen.

Nytt smeknamn

På onsdagen när själva mässan började hade vi ett snöoväder som var helt otroligt. Det snöade i sidled och vi trodde det inte skulle komma så mycket besökare, men dom kämpade sig dit. På morgonen när vi började så vräkte snön ner. Jag fick ett nytt smeknamn av en utställare som kom oå morgonen: koala-nettan. Jag tänkte inte på att det skulle snöa så mycket och gjorde iordning mig på morgonen som vanligt. Ju mer det snöade ju mer rann sminket, snön bildade en krans runt halsen, istappar bildades i snön och hängde ner från mössan.

Ja, det räcker nog att se bilden ovan så förstår ni, även om jag försökt torka av det mesta innan jag tog kortet. För innan det togs så såg jag ut som en koala med svarta ögon ner till kinderna. Det bjuder jag på och jag kunde roa utställarna lite när jag sedan gick in en sväng.